fredag 18 januari 2013

Trötter

Jag är trött! Jag vet inte om det beror på att det är januari månad, en av årets månader som absolut inte är någon favorit. Eller beror det kanske på att jag dragit ner på kolhydraterna betydligt tillbaka nu efter julen och att kroppen inte hunnit ställa om sig. Jag vet inte men den här veckan har jag flera dagar gått och lagt mig för att fösröka sova en stund på dagen samtidigt med Lillan. Tyvärr har det inte lyckats så bra och jag och och hon har varit lite i otakt.




Nätterna fungerar annars väldigt bra nu utan amningen. Hon vaknar ett par gånger varje natt (inatt bara en vilket är typiskt när M är hemma och kan hjälpa mig) och får lite välling som jag har i en termos på nattygsbordet brevid sängen. Sen sover vi båda vidare bredvid varandra i min säng.





I förrgår kväll tog vi ett återfall med amningen på min begäran. För att inte återuppliva känslan hos henne av att det ska ammas innan hon kan somna så passade jag mig för att göra det för nära nattningen. Jag märkte ändå direkt på natten att det väckt något till liv inom henne som sakta slumrat bort och hon gjorde ett tappert försök att få amma innan hon tog vällingflaskan och var nöjd med det.




Idag har jag sytt en väska, årets första beställning är avklarad. Jag hoppas att jag imorgon ska kunna visa upp den i pysselbloggen. För att få pyssla med mitt en stund gäller det att barnen är sysselsatta med sådant som de tycker är kul. Helst ska det vara sådant som de inte sett på länge eller som är helt nytt som t.ex. kritorna Lillan fick i julklapp av sin faster och farbror.
Det stod inte på förrän Smôlas kritor hamnade på hallgolvet också och de lekte och målade både länge och väl.




Någon skidåkning blev det inte idag. Termometern visade -19,9 när vi kom ner i morse och även om det blev varmare under dagen så var det för kallt för barnen. En sparktur kom Smôla och M ut på i alla fall. Den första med egen spark för Smôla som har ärvt min lilla spark som jag fick när jag var liten. Hon ville inte alls testa att åka med den utan ville sitta på M:s spark och det var under höga protester av både skrik och gråt som M mer eller mindre tvingade henne att ta den. Jag vet inte om det var för att hon var så osäker på hur hon skulle göra och var rädd för hela grejen men när M väl fått henne nedför backen och de var nere vid vägen så tyckte hon det var jättekul och var väldigt glad när hon kom hem tillbaka över att ha åkt spark alldeles själv. Det är ofta så med henne att man måste hjälpa henne våga testa nya saker, hon tror helt enkelt inte att hon kan själv.





Innan vi for till badhuset i måndags hade jag lyckats övertyga henne om att vi skulle åka rutschkanan där tillsammans, något hon aldrig har vågat tidigare. Tyvärr var den avstängd så vi fick aldrig testa men hon har själv sagt senare i veckan att nästa gång vi ska dit så ska vi åka den. Vi får väl se om hon vågar då.





Är det någon som känner igen sig i detta kaos som råder efter att barnen lekt på egen hand en timma eller två? Kan tänka mig att det ser ut så på fler ställen där det finns barn i huset. Kanske på vissa ställen utan barn också =)


Tack för titten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar