Bakom vårt hus har vi naturtomt och nu är det dags för de ljuvligt doftande liljekonvaljerna att sätta igång och blomma alldeles strax. Jämfört med ifjol är ju alla blommor väldigt sena.
När jag var liten minns jag hur vi sprang upp och ner för två stentrappor som fanns på baksidan här. Upp för den ena och ner för den andra. Varv på varv kunde vi barn jaga varandra. När mormor och morfar blev äldre och inte orkade hålla efter på samma sätt och rensa lika mycket växte trapporna mer och mer igen för att sen helt försvinna under gräs, jord och blommor. Den ena trappan syntes ändå när vi flyttade hit så den rensade jag upp redan i början när vi bodde här men den har aldrig blivit åtgärdad något mer utan är i stort behov av att byggas om.
Den andra trappan har jag fram tills nu trott varit förlorad och kanske tom bortgrävd. Jag har letat efter den men inte förrän för någon vecka sen fann jag spår efter den under all växtlighet och under ett av våra äppelträd. Efter en hel del grävande med både spade och händer fick vi fram detta. Tidens gång hade satt sina spår och stenarna pekade både inåt, utåt och hade glidit ner.
Med hjälp av spade, järnspett, en stark make och en hel del vilja så hade trappen fått nytt utseende. Istället för fem trappsteg har den nu bara fyra eftersom vi tyckte det räckte så. Vi har lite planer för marken nedanför trappan så vi la ingen sten där. Trappstegen är inte helt vågräta nu heller men det tycker jag inte de ska vara heller.
Marken bakom huset är så full av sten att det är i stort sett hopplöst att försöka gräva där. På fredag får vi förhoppningsvis hjälp av en grävmaskin som ska gräva bort lite stenar för att jag ska kunna förverkliga mina planer i backsidan. Grävaren kommer ha en hel del att göra runt huset för det är mycket som ska förberedas för framtida altanbyggen mm. Den här sommaren kommer vi lägga arbetstimmarna på utsidan av huset till största delen och det ska bli så kul att få förverkliga några av de drömmar vi har.
Tack för titten!
