Stå upp för sig själv!

Jag är mor till tre tjejer.

Tre flickor som jag vill ska få växa upp till starka individer och som ska kunna göra vad de vill med sina liv.

Jag vill att de ska lära sig att allt är möjligt bara man vågar.

Jag vill att de ska lära sig att stå upp för sig själva och våga säga emot.

Det är till stor del detta som de sista veckorna har handlat om och nu ska jag även visa tjejerna att man klarar sig även om saker och ting inte blir som man tänkt sig. 

Nya möjligheter kommer, nya dörrar öppnas.

Jag har inga egna söner som jag kan uppfostra att behandla alla, inklusive flickor med respekt.

Däremot försöker jag lära mina flickor detta samtidigt som de får lära sig att inte behöva stå tillbaka bara för att de är just tjejer. 

Tack för titten!

Fantastiska FB

Vilken fantastisk kraft Facebook är när det används på rätt sätt. Någonting som började som en enkel utmaning kan på bara lite mer än ett dygn resultera i att över tvåhundratusen kan lämnas över till Röda korset. Det enda som krävts förutom att man bidragit med pengar, var att man delat uppmaningen vidare så att så många som möjligt nåtts. Själv såg jag inlägget bara en halvtimma innan insamlingen stängdes så jag är glad att jag hann med att bidra.

Tack för titten!

Positivt tänkande

Eftersom jag är hemma både måndagar och fredagar kan Smôla ibland bli lite "avundsjuk" på oss andra som får vara hemma när hon ska gå till skolan de dagarna och hon känner gärna efter lite extra om det inte gör ont någonstans eller om hon inte är sjuk. Då gäller det att peppa och påminna om allt kul som händer i skolan och så roligt det är att få lära sig nya saker. Som lärare önskar jag att fler gjorde det för sina barn istället för att trösta med att det snart helg, lov eller annan ledighet. Säg inte till barnen att t.ex. matte är svårt. Peppa dem med att det är klart de kan lära sig det bara de kämpar på istället! Med positivt tänkande går allt så mycket lättare vad det än man ska göra.

Jag har gjort ett betydligt längre inlägg om samma tankar tidigare och det hittar ni här.

Idag har vi fortsatt med att plocka och röja och vi har hämtat hem flera stora plastbackar vi ska i källaren från svärföräldrarna som de var snälla och köpte med hem från Ikea igår. Nu ska det bli ordning även i källaren.

Tvättmaskinen har gått varm som vanligt på helgen och jag har bakat veckans omgång med matbröd och som avslutning på dagen har vi hunnit med ett träningspass alla utom Mini. Jag har varit på Tabata medan de andra tre åkt längdskidor. Nu kan vi nöjda ladda för en ny vecka.

Tack för titten!

Längtan

En "nackdel" med att vara ledig en längre tid är att jag hinner vänja mig vid att hela tiden ha flickorna i närheten vilket gör att jag när jobbet drar igång igen som igår, första tiden är aldeles sjuk av längtan efter henne på bilderna och hennes systrar innan arbetsdagen är slut och jag kan åka och hämta dem.

Det går bra i början av dagen men ju närmare man kommer hemfärd ju långsammare går klockan och jag är så glad och tacksam att jag har möjlighet att bara jobba tre dagar i veckan och kan vara föräldraledig resten av tiden.

Jag trivs väldigt bra på jobbet och tack vare mina korta arbetsveckor hinner jag knappt aldrig känna att det blir jobbigt och att veckan aldrig vill ta slut vilket man (i alla fall jag) kan känna när man jobbar en normallång arbetsvecka. Imorgon är det torsdag vilket innebär att M kommer hem och jag har "fredag", dvs. sista arbetsdagen den här veckan.

Eftersom M var hemma så mycket under hösten kunde han också ta en del vabbande men det var då framför allt Smôla som var hemma några dagar och då kunde han jobba på här hemma bra ändå eftersom hon klarade sig bra själv. Själv hade jag bara två vabdagar på hela terminen och det var nog till stor del tack vare att barnen bara behövde vara på förskola/fritids tre dagar i veckan och fick lång återhämtning däremellan och dessutom utsattes för mindre smitta.

Vi har det verkligen bra i Sverige med den barnomsorgen som finns att tillgå men jag känner att för min del vill jag ändå vara hemma så mycket jag kan med barnen.

Tack för titten!

Ett val för en hållbar framtid och för hälsan

Jag undervisar den här terminen en kurs i naturkunskap och vi pratar just nu om olika val man kan göra för hållbar utveckling.

 

 

 

 

Hemma hos oss har vi gått över mer och mer till ekologiska matvaror och väljer det så långt det är möjligt. T.ex. har burkmajsen fått ge vika för dessa förpackningar istället. Eftersom denna majs är osötad är inte barnen så nöjda med denna nya ordning men jag räknar med att de ska vänja sig så småningom för här är det slut på majs från konservburkar sprängfyllda med hormonstörande bisfenol A. Vi valde tidigt när barnen var små att använda nappflaskor fria från detta och efter ett tag att helt gå över till nappflaska i glas eftersom plastflaskorna inte kändes bra trots att de skulle vara fria från just BPA.

 

 

 

När det gäller mjölken köper vi än så länge den från Arla trots att det numer finns lokalproducerad att köpa. Detta av den enkla anledningen att vi vill ha ekologisk mjölk före lokalproducerad både för vår egen skull för att slippa onödiga kemikalier, och för naturen och djurens skull. Genom att välja det ekologiska alternativet så visar man för de lokala bönderna att det är det som efterfrågas och motiverar dem att lägga om till sådant jordbruk. Experter rekommenderar faktiskt ekologiska varor framför inhemska även om dessa varor fått fraktas lång väg för att nå oss, just av denna anledning. När den lokala mjölken finns att köpa som ekologisk kommer vi att välja den förstås.

 

 

 

Från början var det nog jag som började byta ut varorna i kundkorgen mot ekologisk alternativ men nu skulle jag vilja påstå att M är minst lika duktig på det om inte ännu bättre. Det är klart att matkassarna blir lite dyrare men det är det värt när maten man stoppar i sig är mycket bättre. En sak som är rolig är att barnen blivit så medvetna om vilka varor som är ekologiska och Smôla frågar ofta om det ena eller det andra är just ekologiskt. En gång gick det så långt att hon tom. hade  tackat nej till ett äpple bara för att det inte var ekologiskt odlat så då fick vi förklara att det är okej att äta de oekologiska om man blir bjuden även om vi väljer att bara köpa ekologiska äpplen.

 

Hur många varor i ditt kylskåp står det ekologisk på?

 

 

Tack för titten!

Jag är glad!

Ikväll är jag glad! Jag är glad för att världens ledare har kunnat lägga sina egna intressen åt sidan till viss del och kommit överens med varandra om klimatavtalet.

 

Jag är glad att 195 länder ställt sig bakom avtalet. 

 

Jag är glad för att det kan bidra till en bättre framtid för mina barn.

 

Jag är glad för att det minskar riskerna för de mest utsatta i världen som påverkas av temperaturstigningen på jorden.

 

Jag är glad att man ska sträva efter max 1,5 graders temperaturhöjning.

 

Jag är glad att de rika länderna ska hjälpa de fattigare.

 

 

Om du inte redan har lyssnat på Johan Rocksströms sommarprat från i somras så tycker jag du absolut ska göra det. Jag tycker faktiskt att alla borde göra det, själv har jag lyssnat flera gånger. Han förklarar hur jorden håller på att förändras och varför på ett lättbegripligt sätt. Lyssna här om du inte har gjort det. Lyssna! Det är inte okej att inte engagera sig.

 

Tack för titten!

Första advent

Första advent och regnet öser ner. Jag kom precis in efter att ha varit ut med Lilla M och sövt ner henne i vagnen och sen satt upp årets sista utomhusslinga utomhus.

 

 

 

 

Vid frukosten tände vi första ljuset i vår helt nya adventsljusstake. Den har jag tillverkat själv och var ett av de hemliga projekt jag nämnde här tidigare i veckan. Mer om hur jag gjort den finns här.

 

 

 

Fördelen med att blogga är att man själv kan välja vad man vill visa för bilder och framställa hur saker ser ut. På dessa bilder som jag visar idag verkar det som vi har det städat och pyntat till  advent och det har vi också, i mathörnan av köket. Resten av huset är en enda röra pga. renoveringen.  

 

 

 

Jag vet inte om det beror på alla bilder man bombas med på social medier och annan media men jag har en känsla av att hela julen flyttat fram till första advent. Nu för tiden stökar och pyntar man så mycket man orkar redan till denna helgen och sedan har man bråttom, bråttom att få bort allt, helst redan på nyårsdagen, för då är man trött på hela julen. Så har jag inte upplevt att det varit förut, inte på samma nivå som nu i alla fall. Har man konstgran så åker tom den fram nu på många ställen.

 

 

 

Jag tycker det är kul att göra fint till advent men nu är det adventsfint jag vill ha det. Stjärnor, stakar och julgardiner i fönstren. Många ljusstakar med levande ljus och någon liten adventsgran med ljus i. Visst letar det sig också fram några små, små tomtar ur gömmorna men de stora tomtarna får allt vänta ett tag till, de hör ju till julen.

 

 

 

Under tiden som är nu fram tills jul kommer jag sedan plocka fram lite då och då allt eftersom jag hinner men jag vill gärna städa ordentligt innan jag plockar fram pyntet. Jag älskar känslan när jag vaknar på julaftonens morgon och vet att huset är så rent det kan bli. Det är en gång om året som (nästan) hela huset är så välstädat samtidigt och det är till jul och jag inte låta bli att tycka om det även om många tycker det är helknasigt idag att lägga ner så mycket tid på städningen till jul. Det är väl lite för gammaldags.

 

 

 

Just nu längtar jag efter att få börja storstäda sovrummen på övervåningen och jag tvättar sängkläder för fullt. Jag hade tänkt putsa fönstren i de rummen idag men regnet har satt stop för det än så länge. Enligt väderleksrapporten ska det bli bättre senare så jag hoppa det stämmer.

 

 

 

Hoppas ni har en trevlig första advent, nu ska jag ta tag i röran och förhoppningsvis få upp en stjärna till eller två i våra fönster.

  

Tack för titten!

 

 PS. Regnet övergick till ett ymnigt snöfall under tiden jag skrev detta inlägg så nu ökade adventsstämningen markant =)

Bästa stunderna på dagen

När man är trött på kvällen så kanske det mest rimliga vore att gå och lägga sig. Känslan som infinner sig när barnen somnat och det blir tyst i huset är bara något som de som har egna barn kan känna igen sig i och även om jag vägrar tycka att det är den bästa stunden på dagen vilket många ofta hävdar (mer om det sen) så går det inte att förneka att det är skönt. Att lägga sig och sova bort tiden känns därför inte så aktuellt.

 

 

 

 

Att däremot få sätta sig och pyssla med något ostört en stund, det är både avstressande och meditativt. Det behöver inte vara länge men en stund egentid med något jag tycker är roligt vill jag gärna ha. Just nu är det julpyssel som gäller och då framför allt tillverkar jag lite saker till en julmarknad nästa helg. 

 

 

 

I och med att barnen blivit större har det börjats "pärla" mer och mer pärlplattor. Jag har lovat dem att ta med tändsticksaskar med pärlplattemotiv som de gjort på julmarknaden. De pärlar, jag fixar mönster, stryker och limmar fast på askarna.

 

 

 

Att anse att kvällen när barnen sover är bästa tiden på dygnet kan jag tycka är lite sorgligt. Vissa dagar är så även för mig, inte minst idag då det var en ganska intensiv eftermiddag med barnen, en sån dag då jag kan sakna att inte leva ett vanligt Svenssonliv där även M skulle ha kommit hem efter jobbet och tagit sin del av jobbet med barn och annat här hemma. Nu ser inte vårt liv ut så men i gengäld har vi tredagarshelger istället. De flesta dagar är också bra och det är inga problem att vara ensam och istället för stunden på kvällen när barnen sover, så skulle jag vilja lyfta fram t.ex. stunden när vi vitter och äter tillsammans och barnen får berätta i tur och ordning om vad de gjort under dagen. När man väl fått maten på bordet och alla äter utan krångel, alla är nöjda och på hyfsat humör, det är väl för såna stunder man skaffar familj. En annan härlig stund är när jag och flickorna sitter i pysselrummet alla tre och umgås där medan alla pysslar med sitt. Nattningen av barnen är också väldigt mysig, åtminstone om man får barnen i säng utan krångel och i hyfsad tid så de inte hinner bli övertrötta. Efter boken så småpratar vi lite och Lilla S vill gosa medan Smôla gärna berättar en massa saker då som hänt under dagen eller som ska hända som hon inte kommit ihåg att berätta tidigare.

Det är dessa stunder och många fler med dem som är de bästa på dagen!

 

 

Tack för titten!

Mysigt med värmeljus eller?

Nu är det återigen vintertid och de mörka timmarna på dygnet blir bara fler och fler. Den här årstiden innebär att det går åt en hel del värmeljus i vårt hus liksom hos så många andra. Att lockas köpa billiga ljus är ganska lätt när man använder stora mängder.

 

 

 

 

Länge letade jag nog de mest prisvärda ljusen och där låg IKEA bra till med storpack för en väldigt liten summa. Sen något år tillbaka har vi valt bort lågprisljusen mot värmeljus gjorda på 100% stearin istället.

 

 

 

Varför då kan man ju undra. Stearin utvinns ur animaliska och vegetabiliska fetter som alltså är förnybara råvaror. Paraffinljusen anses dessutom vara mer brandfarliga än stearinljusen. Detta är två väldig viktiga anledningar men det finns en annan som nog är ännu viktigare.

 

 

  

 

 

Dessa två molekyler heter toluen och bensen. Dessa molekyler avges när man eldar paraffinljus eftersom de brinnande ljusen inte blir tillräckligt varma för att förbränna dessa molekyler. Detta är inga trevliga ämnen vi släpper ut i våra hem när vi vill ha det lite mysigt med tända ljus. Framför allt är de cancerogena vilket gör att ljusmyset inte känns så mysigt längre. Paraffinet är ofta en restprodukt från oljeindustrin och tillverkas alltså inte av en förnybar råvara och förbränningsångorna spär därför på växthusgaserna. Vi släpper alltså ut samma ämnen i våra hem till viss del, om än i små doser, som man gör när man kör bil. Att vi valt bort de billiga värmeljusen är nu kanske lättare att förstå.

 

 

 

Sen är inte allt frid och fröjd bara för att man väljer stearinljus. Stearinet utvinns ibland av palmolja vilket inte heller är bra. Dessutom krävs det stora mängder energi vid framställning av ljuskopparna i metall. Vill man vara riktigt duktig när det gäller miljöval ska man därför välja miljömärkta ljus, helst med glaskopp. De kan nog ännu så länge vara ganska svåra att få tag på tro jag, rätta mig om jag har fel. Viktigt är att man om man använde ljus med metallkoppar åtminstone sorterar kopparna som metallskräp och då lossar den lilla metallbiten som veken satt fast i från resten av koppen eftersom de ska sorteras i olika metallhögar. Koppen är av aluminium medan vekeshållaren är av järn och sorteras bort i ett senare skede med hjälp av magneter. Sitter då denna lilla bit kvar i koppen följer hela aluminiumkoppen med och aluminiumet som är väldigt energikrävande att framställa och som skulle kunna återvinnas, kommer då att eldas upp och man har gått miste om den aluminiumbiten.

Tyvärr har vi inte kommit så långt som till att alla andra typer av ljus vi eldar här hemma enbart är gjorda av stearin. Blockljus t.ex. är nog oftast inte det men när vi var på IKEA i fredags upptäckte vi till vår glädje att de hade både vanliga ljus och kronljus av 100% stearin så då köpte vi på oss ett par packor av det inför hösten och julen.

 

Tack för titten!

Känn dig utmanad!

Mitt uppe i allt byggande och, för min del, målande här hemma har jag börjat rensa i garderober och förråd. Senaste dagarna har det anlänt närmare 100 flyktingar till grannbyn och de hade inget annat med sig än de kläder de bar. En stor del av dessa människor är också barn. I förrgår körde jag en första omgång med kläder till en insamling. Den gången var det inte mina egna kläder utan släktingars. Idag har jag kört kassar och kartonger från oss med kläder, leksaker och bebisfiltar. Vi har inte så mycket att bidra med till de större barnen av naturliga själ men bebiskläder finns det ju hur mycket som helst av. Tjejerna har också varit med och bidragit genom att lämna ifrån sig gosedjur, någon docka och lite andra leksaker. Än så länge har jag bara kollat snabbt i förrådet och i några bebislådor och leksaklådorna. De närmsta dagarna ska jag gå igenom garderober och byrålådor och jag är säker på att jag kan hitta mycket än som jag kan lämna ifrån mig.

Nu utmanar jag er alla mina läsare som ännu inte hunnit med detta att göra detsamma! Det är ju inte bara hit det kommer flyktingar utan runt om överallt i vårt land. Visst har ni väl en massa kläder och annat i era gömmor som ni kan skänka vidare till de som behöver det så mycket bättre?! Snart är det vinter. Hur många vinterjackor hänger det i förrådet eller skor för den delen? Själv är jag en tjock dunjacka fattigare men å andra sidan har jag inte använt den på över tio år så det är bättre att den får värma någon i vinter än att den ska hänga oanvänd.

 

Tack för titten!

Dagens bästa stunder

Jag kan tycka det är lite sorgligt när man på FB eller olika bloggar läser om att småbarnsföräldrars bästa stund på dagen är på kvällen när barnen somnat och man får vara ifred och göra vad man vill. Visst är det skönt när huset blir tyst men om det är den bästa stunden på dagen vet jag inte direkt. Under vintern har en av mina bästa tillfällen på dagen varit när jag och flickorna suttit och ätit middag och de berättat vad de gjort under dagen på skolan/dagis. Extra bra var det om båda åt utan tjat och jag fick äta utan Lilla M i knät. Just nu är inte måltiderna lika fridfulla, åtminstone inte om Lilla M är vaken och sitter med för då ska hon hållas sysselsatt hela tiden och varje gång man ska mata henne känns det som man springer ett maratonlopp =) 

 

 

 

 

En annan mysig stund är helgmornarna när hela familjen sitter och äter frukost tillsammans utan stress. Känslan under lördagsmorgonen när man har hela helgen framför sig och kan planera vad man ska göra är ganska härlig. Oftast börjar tjejerna redan vid frukosten och prata och tjata om lördagsgodiset men de får vänta tills efter lunch åtminstone innan de får något.

Sen finns det stunder då jag också verkligen tycker det är väldigt skönt när jag får vara helt själv utan barnen, som nu på morgonen. Tio i sex tyckte Lilla M att det var lämpligt att vakna idag efter en ganska stökig natt när hon velat lega och snutta igen. Hon väckte förstås då också Lilla S som kommit och lagt sig i stora sängen i natt. Sen sov inte hon heller något mer trots ihärdiga försök från min sida. När klockan var halv åtta var Lilla M så trött att hon somnade i vagnen innan vi hann iväg till skola/dagis och sover där än. Att få komma hem idag efter lämningen och sätta mig med min frukostbricka i min ensamhet var rätt skönt.

 

Tack för titten!

Vilken inställning ger du dina barn?

Att vakna på morgonen av väckarklockan är långt ifrån alltid behagligt. De flesta av oss skulle nog helst vilja ligga kvar och sova ett tag till men vi går upp, gör oss i ordning och ger oss iväg på jobb eller skola. Att längta efter helgen och sovmorgon gör väl de flesta ganska ofta på morgonen, även jag. Naturligtvis är det så för våra barn också när de ska vakna på morgonen. De skulle också vilja ligga kvar i sängen en stund till istället för att behöva gå upp och gå till skolan. Barnen har dock en möjlighet att få lite hjälp på traven, åtminstone i tanken. Om man som förälder bekräftar barnens känsla av att det är väldigt jobbigt med att säga att det snart är helg eller snart är lov eller liknande, då kommer det bli det som barnet hela tiden strävar och längtar efter, att få vara ledig. Att behöva gå upp och gå till skolan kommer inte kännas som någonting positivt eftersom mamma/pappa bekräftat känslan av att det bara är jobbigt och att man ska längta efter att få vara ledig. Jag tror det är bra mycket bättre att man som förälder på morgonen när det känns jobbigt, påminner sina barn om allt roligt som ska hända under dagen. Det kan vara att träffa kompisarna igen, utflykten i skolan, favoritämnet osv. Genom att säga "jag förstår att det är jobbigt att vakna, det tycker jag också, men tänk på vad roligt det kommer bli att få göra det/träffa den", så kan man få sina barn att få en positiv inställning till skolan och sin vardag.

Som förälder vill jag att mina barn ska tycka att det är kul att gå till skolan, vilja lära sig nya saker och trivas där. Det är så många timmar de ska tillbringa på lektioner och raster under uppväxten och att då jämt gå runt och tycka att det är en plåga och alltid längta till helgen eller lovet känns ju fruktansvärt.

Som lärare önskar jag att fler föräldrar skulle ha den inställningen för att hjälpa barnen att se det positiva med skolan. Många elever skulle kunna komma så mycket längre i sin utveckling och måluppfyllelse bara genom ett annat och mer positivt tänkande.

Helger och lov/semestrar är härliga när vi får umgås med familj och vänner och har tid till att göra sådant vi inte hinner med under arbetsveckan. Fredagarna är extra sköna när man vet att man har hela helgen framför sig men om man alltid längtar efter dessa dagar och övrig tid känns värdelös, ja då har man nog inte hittat rätt när det gäller jobb osv. Jag har tidigare skrivit lite om ledighetstänket och söndagsångest och det inlägget hittar man här.

Tack för titten!

Sålt Majblommor

Det är inte alla dagar man visar upp sitt bästa jag och idag var en sån dag. Jag fick ett litet utbrott i affären och det var tyvärr två andra föräldrar som kom i skottvägen för min frustration, trötthet och ilska. Som tur är hade jag vett på att be om ursäkt i alla fall.

 

 

 

 

Eftersom Smôla hade med sig en väska full med Majblommor hem från skolan idag så bestämde jag mig för att vädra av mig lite frustration och ta med flickorna ut på försäljningspromenad efter maten. Vi trotsade trötthet, vattenkoppor, rinnande näsor, hosta och allt annat som tänkas kan, och begav oss iväg. Tom. Lilla M satt nöjd i vagnen mellan husen.

 

 

 

Försäljningen gick så bra att Smôla nu endast har två bilblommor och ett vykort kvar och då har jag inte hunnit och köpa en enda blomma. Hade hon haft fler kransar hade hon fått sålt fler dessutom. Jag tror hon tyckte det var ganska roligt men hon var också ganska trött när hon var klar. Småsyrrorna hade vi lämnat av hos mormor och morfar efter ett tag så gick vi sista biten själva jag och hon.

 

Tack för titten!

Gårdagens möte

Känslan när man slår på radion och det första man hör är sin egen röst - Usch! Tur det är en engångsföreteelse för att höra sin egen röst är inte roligt.

Anledningen till mitt "framträdande" i radion idag är mötet vi hade igår om grundskolorna i kommunen. I eftermiddag ska det justerade protokollet från förra veckans möte finnas där man beslutade om att inte lägga ner skolorna. Enligt skolchefen så ska det finnas beslut om att 6:orna istället ska vara kvar på sina respektive skolor istället för att flytta till högstadiet som idag. Hurra säger vi till det! Enligt politikerna finns det dock inget sådant beslut taget men jag kan tänka mig att det står i dagens protokoll att skolchefen nu har fått i uppdrag att undersöka hur man skulle kunna lösa det. Någonting ska det stå där som vi inte har fått reda på enligt ordföranden igår och min gissningen är att det är detta. Mötet kändes positivt och jag fick intrycket av att man nu vill satsa mer på byskolorna istället för att lägga ner dem. Däremot kändes det väldigt konstigt att skolchefen ansåg att det inte skulle gå att ha bra samarbete mellan lärare på olika enheter!? Varför? Om viljan finns hos lärarna så borde väl han och rektorerna under honom ge dem möjligheten till det? Nej, där fick han inte godkänt av mig i alla fall.

 

Tack för titten!

Lättnad!

En minst sagt omtumlande dag som till att börja med bara kändes jobbig. Allt som hänt sista veckorna kom liksom ikapp mig och jag gick och funderade på vad man gör om det går så långt att skolan läggs ner så småningom. Att jag har ont i halsen gjorde ju inte att saker och ting kändes bättre heller. Förberedelserna inför nästa veckas möte har fortsatt och jag har bland annat satt upp information om mötet i byn.
Lyckan som jag sen kände när en annan förälder ringde och berättade att BUN bestämt sig för att det inte kommer bli någon nedläggning av skolor, den var stor! Efter ett möte ikväll kom beskedet som nog ingen av oss vågat hoppas på att det skulle komma redan nu. En stor tyngd släppte verkligen från oss alla som kämpat.

Nästa vecka ska vi ändå ha mötet som vi planerat. Dels vill vi ha löften om att beslutet kommer stå fast för en lång tid framöver, dels vill vi jobba med att öka kvalitén i skolan. Den kan ju ständigt bli bättre.

Just nu sitter jag och är ganska nervös över kvällens regionala nyheter som jag pratat med i telefon ikväll.

 

Tack för titten!

Förberedelser

Det blev ingen skidträning ikväll för Smôla. Jag har lite ont i halsen och är trött, Smôla är trött och hade ingen lust och ute hann det bli ca 13 minusgrader så vi stannade hemma ikväll. Hon får vila sig i form inför tävlingen på söndag.

I måndags var jag och de två yngsta tjejerna på öppna förskolan som öppnade för den här terminen. Det var bara vi där men tjejerna lekte, vi fikade och Lilla S pysslade en stund.

 

 

 

Under förmidagen idag satt jag och skrev egna förslag på hur man skulle kunna utveckla byskolorna istället för att lägga ner dem. Ett gäng frågor rörande utredningen blev det också. Jag skrev och skrev och tillslut hade jag fem och en halv sida. Något av det går förhoppningsvis att använda på mötet på tisdag. 

 

Tack för titten!

Möten

Idag har jag varit iväg på ett möte och träffat andra föräldrar och en tidning där vi diskuterat förslaget om byskolornas nedläggning. Vi är många som vill att politikerna ska få höra andra åsikter och inte bara det förslag som skolchefen lämnat. Vi har planerat in ett möte nästa tisdag där även politikerna i BUN och skolchefen är välkomna. Förhoppningsvis kommer de så vi får ge vår syn på allt. Vissa slutsatser av vad någon/några politiker anser i frågan är ändå inte så svåra att dra efter vad som kommit fram under vårt arbete hittills. Nu har vi en vecka på oss att sätta ihop material till ett bra möte som förhoppningsvis bli lyckat.

 

 

Tack för titten!

Min analys!

Igår fick jag utredningen som barn- och utbildningsnämnden har fått från skolchefen.

 

 

 

 

Jag har nu läst utredningen och det skolchefen har kommit fram till är att det i framtiden endast ska finnas 3 kommunala skolor kvar av dagens sju. Jag kommer här att skriva ner min egen sammanfattning och tolkning av utredningen. För att få hela bilden får man själv läsa utredningen.

 

 Politikernas roll i det hela så här långt i processen är att de gett skolchefen i uppdrag att utreda grundskolan och ge ett förslag på en ny grundskolestruktur. Bakgrunden till detta är bl.a. att alla har rätt till en likvärdig utbildning oavsett var man bor i kommunen. Detta står i skollagen. Enligt syftet ska utredningen ha ett elevperspektiv och målet har varit att hitta den organisation som skapar bäst förutsättningar för eleverna i kommunen att nå målen. Syftet och målet för utredningen ser ju väldigt bra ut tycker jag för vi vill väl alla att våra barn ska få så bra förutsättningar det bara går att nå målen i skolan?

 

I utredningen har man utgått från en analysmetod där man undersöker styrkor, svagheter, möjligheter och risker/hot och här har, enligt utredningen, lärare, personal och skolledare från alla enheter medverkat genom att svara på frågor om hur det ser ut på deras enhet när det gäller dessa fyra punkter. Även om det på pappret ser ut att vara bra och viktiga frågor man diskuterat, så är frågan hur själva insamlandet av materialet gick till. Visste personal, lärare och skoledare vad svaren skulle användas till och framför allt, har alla synpunkter och idéer tagits hänsyn till. Av det jag hört av oberoende människor den här veckan så är jag tveksam till detta och jag tror därför att analysen har stora brister. Detta är något som även behöver komma fram till BUN när de ska ta ställning.

 

Det man i analysen kommit fram till är att det bl.a. kommer vara svårt att i framtiden rekrytera nya behöriga lärare till kommunen. Problemet kommer vara detsamma både till byskolorna som till de större enheterna. I media pågår debatten hel tiden om hur man ska göra läraryrket mer attraktivt och hur man ska minska den administrativa bördan för oss som lärare. Detta är en helt annan fråga som måste lösas på högre nivåer än i vår lilla kommun men när lärarbristen blir påtaglig i landet måste vi i kommunen komma på sätt att locka hit de lärare som faktiskt finns. Jag tror inte rätt sätt är att erbjuda tjänster där man ska undervisa stora klasser i små lokaler (återkommer om lokalerna senare).

Även skolhälsopersonal kommer det vara brist på. Till detta kommer det också svårigheter på de små enheterna att hitta vikarier, svårt med samverkan med andra lärare på andra enheter och att få elever gör att det sociala samspelet blir lidande. På de stora enheterna handlar det istället om risker vid överlämning mellan stadierna när elevantalet är högre.

 

När det gäller svårigheterna att få tag på vikarier så inser jag att det är svårare på en liten skola om tanken är att övriga lärare på skolan ska gå in och hjälpa till på sin planeringstid när någon kollega är borta. På en större enhet finns det ju fler möjligheter att någon är lektionsfri och kan ta en lektion. Frågan är hur det går med kvalitén på undervisningen för den lärare som vikarierar på de ordinarie lektionerna om planeringstiden går till att vikariera? Var det inte kvalitén som skulle öka? Om man däremot ska ta in en vikarie som inte tillhör enheten i vanliga fall borde det inte vara några större problem oavsett hur stor skolan är.

 

När det gäller elevantalet så är det helt klart så att med för få barn blir det svårt att få till bra diskussioner i klassrummet och barnen kan få svårt att hitta kompisar. I den skola där vår dotter går, kommer det om fem år gå mellan 47 och 50 barn som det ser ut idag. Det är en ökning med upp till två tredjedelar (här redovisas fel siffra i antalet elever i utredningen) och det betyder upp till 10 elever i varje klass från förskoleklassen upp till femman. Det betyder att det i ett klassrum där två årskurser går tillsammans kan det vara ca 20 elever och då är det inga små klasser vi pratar om längre. I utredningen anses dock detta vara en svaghet att flera årskurser delar klassrum?!

 

En annan svaghet man har sett hos de små enheterna är att pedagogerna har mycket ensamarbete eftersom de är ensamma om sitt ämne. Jag är själv lärare och är uppväxt med en mamma som är lärare. Jag minns hur hon när jag var liten var iväg på konferens där personalen från ytterskolorna tillsammans med personalen på den centrala skolan träffades. Idag har jag förstått att sådant samarbete inte finns. Ytterskolornas lärare träffas i ämneslag men man bildar inte ämneslag med lärarna på den centrala skolan. Här borde ju skolledningen med skolchefen i spetsen, kunna se till att det bildas gemensamma ämneslag även om det är olika rektorer på enheterna. Att samarbeta i ämneslag är jätteviktigt för att utbildningen ska bli likvärdig för alla men det är skolledningen som måste se till att lärarna ges möjlighet till detta. Det måste vara lättare (och billigare) att låta lärare från olika enheter träffas en till två gånger i månaden än att låta alla skolbarn åka skolbuss dagligen till skolan. I dagens samhälle har vi dessutom alla möjligheter att samtala med varandra via sociala medier, videosamtal och liknande. Möjligheterna för samarbete är otroligt stora bara viljan finns och möjligheterna till det ges.

 

Jag har själv jobbat på den 6-9:skola som enligt förslaget i framtiden ska bli en skola för årskurserna 4-9. Skolan är indelad i fyra korridorer med fyra klassrum i varje. Åtminstone var det så på det våningsplan jag jobbade men jag tror inte det var någon skillnad i de två andra korridorerna. Till dessa klassrum finns också 3 grupprum varav två kommer man endast till genom att gå genom tillhörande klassrum. Det minsta av klassrummen i korridorerna på nedre botten har 24 platser men det är riktigt trångt och det är svårt som lärare att komma intill och hjälpa eleverna överallt i klassrummet. Utöver dessa klassrum finns det en sal för teknikundervisning och lektionssalar för de olika praktiska ämnena. De praktiska ämnena håller till i andra byggnader på skolområdet.

Enligt utredningen går det idag 395 elever på skolan (enligt kommunens hemsida är det drygt 400). Dessa 395(?) eleverna är indelade i fyra parallellklasser i varje årskurs.

395/4/4≈ 24,7 elever per klass. Det betyder att vissa klasser inte ens får plats i alla klassrum idag. I utredningen finns inga siffror redovisade för hur elevantalet kommer se ut i framtiden men även om det blir färre antal elever så har jag svårt att se hur man ska få plats med ytterligare två årskurser i lokalerna. Det bör också tilläggas att skolan var nyrenoverad 2009 så det är en relativt "ny" skola som inte borde vara aktuell för ombyggnation.

 

Eftersom att man i utredningen kommit fram till att måluppfyllelsen kommer öka med större enheter och att byskolorna läggs ner så tolkar jag det som att man anser att det är byskolornas elever som inte når upp till målen i samma grad som övriga elever när de senare går ur nian. Jag har under dagen försökt ta reda på om det finns någon sammanställning där man kan se att så är fallet men inte lyckats hitta något. Jag tvivlar också starkt på att så är fallet.

 

I analysen har man kommit fram till fler hot och risker upphävs om man har färre och större skolenheter därför att det då kommer vara lättare att få behöriga lärare. Hur stora klasser är det då meningen att våra barn ska gå i om inte klasser på ca 20 barn är tillräckligt som jag hänvisat till här tidigare? Hur lyckas man bibehålla den höga kvalitén med klasser på uppåt 30 elever?

 

I analysen kan man också läsa att med större enheter blir det säkrare överlämningar mellan stadierna. Detta går stick i stäv med vad man kan läsa i tabell 3 tidigare i utredningen där stora enheter ses som en risk vid överlämning mellan stadier!

 

 

Tack för titten!

Börjat samla information och fakta

Sista dygnet har för mig mest handlat om hotet om skolnedläggning som tydligen finns. Det var nog inte förrän igår jag insåg hur skarpt läget verkar vara. Än har jag inte läst den utredning som tjänstemännen gjort och lämnat till BUN så jag känner inte att jag har så mycket information i dagsläget utan det är mest genom tidningsartiklar och kontakter på FB som jag fått information. Idag har jag fått listor på antalet barn som går på skolan och förskolan här i byn. Det jag kan läsa ut av dem är att på fem år kommer antalet barn i skolan öka med nära två tredjedelar så det ser i alla fall lovande ut. Utredningen ska jag försöka få tag på imorgon men som jag har förstått det har tjänstemännen endast tittat på hur man ska kvalitétssäkra skolan, vilket ju är jätteviktigt, och inte haft ekonomin som en faktor. Att vi ska ha hög kvalité på skolan är ju självklart och jag vill absolut inte att mina döttrar ska gå i skola där de får sämre möjligheter än någon annan stans men just nu vet jag inte varför vår skola skulle behöva vara sämre. Det ska bli intressant att läsa utredningen och se hur man motiverar sina förslag.

Än är inga beslut tagna så än finns det hopp!

 

Tack för titten!

Lite tankar om vargjakten

Jag har precis läst en massa kommentarer på ett inlägg som VF.se gjort på FB som handlar om vargjakten och om att de lägger ut bilder på skjutna djur. Jag tycker det är ganska skrämmande hur oupplysta folk verkar vara om vargfrågan eftersom de sitter och skriver om hur hemskt det är med jakten och hur varghatarna är ute och masslaktar vargar. De verkar tycka sig veta precis allt i frågan och nedvärderar folk på landsbygden och jägarna. Jag bor på landet med min familj. Det är jag, min man och våra tre döttrar. Jag har inget emot vargarna, jag tycker definitivt att de ska få finnas och att det ska finnas friska individer som kan föra arten vidare. Jag är heller inte rädd för vargen för egen del, än. Jag är inte heller rädd för att ta en skogspromenad med barnen, än. Jag låter fortfarande mina barn vara ute och leka i trädgården trots att skogen ligger bakom husknuten men i somras började jag titta en extra gång i fårhagen innan de fick springa ut. Det var bara några hundra meter från vår hage, mitt i byn alldeles bredvid affären, som man såg varg i somras och jag ville inte att det skulle vara mina flickor på då knappt sex och tre år som eventuellt skulle upptäcka blodiga och rivna får bakom huset.

 

Varför har vi får då? Ja egentligen har vi inte det utan det är min mamma och pappa som äger dem men vi får ha dem här under sommarmånaderna för att de ska få gå och äta. Skulle vi inte ha fåren här under sommaren skulle marken runt om oss bli igenväxt på bara ett par år (ja det går så snabbt). Vi har än så länge haft turen att slippa angrepp på fåren men jag inser ju att det antagligen bara är en tidsfråga. För några år sen stod det dessutom en varg utan för lagården hos mamma och pappa där de har fåren så det har varit nära några gånger.

 

 

 

 

Här på landet är många jägare men det är det ju även i städerna. Varken jag eller min man jagar men jag är uppväxt i en jägarfamilj där pappa framför allt jagar älg. Mängden kött från uppfödda djur så som nöt, fläsk och kyckling, som jag ätit under min uppväxt är nog minimal jämfört med många andra eftersom frysen fylldes på med älgköttet på hösten och sen var det det som vi hade som basvara i köttväg. T.ex. så gjordes alltid köttfärssåsen på älgkött. Jag vet att för de flesta jägare handlar jakten om ett stort intresse men lika mycket handlar det om att ta hand om djur och natur och se till att allt är i balans. För att hålla denna balans har man de sista åren skjutit allt mindre med älg eftersom älgstammen minskat väldigt i storlek. Att säga att man ska skjuta mindre älg för att vargen ska få mat visar bara på okunskap om hur jakten går till eftersom man redan gjort detta och jakten ständigt anpassas efter tillgången på byte. Vare sig man vill det eller ej så måste man ta hänsyn till människan också när det handlar om natur- och viltvård om människorna ska kunna bo här på landsbygden. Det är människorna som bor här som gör att vi har en levande landsbygd dit många gärna åker på sommaren på semester och på vintern för att åka skidor både på längden och tvären.

 

Jägarna som har varit ute och jagat varg under de sista dagarna har inte varit ute på någon masslakt, de har varit ute på natur- och viltvård. Att älgspåren är färre i skogen än vargspåren, att det idag är nästan lättare att spåra upp en varg än en älg måste ju ändå betyda att vargarna är väldigt många i skogen i våra trakter och att deras naturliga föda inte räcker till längre. Om vi vill ha öppen natur utanför städerna måste man kunna ha tamboskap som hindrar markerna från att växa igen. För att människor ska vilja ha boskap vill man inte ständigt gå och vara rädd för att hitta sina djur ihjälrivna och halvt uppätna i sina hagar.

 

I kommentarerna jag läste var det någon som var arg på att någon haft med sig ett barn på jakten som hade fått se den döda vargen. På nyårsafton fick våra döttrar se en bild på en ihjälbiten hund som tillhörde vår äldsta dotters kompisars familj. Sedan dess är det många tankar och frågor som cirkulerat men det går inte att stänga barnen ute från detta. När en kär familjemedlem till några kompisar dör på detta hemska sätt så får barnen reda på det på ett eller annat sätt så då var det lika bra att det var vi som berättade det. Det har också varit många funderingar från den äldsta dottern när hon hörde att man skulle jaga varg nu. För henne var det dock självklart när vi förklarade att vargarna har blivit så många nu att deras naturliga mat inte räcker till så mycket längre. Inte heller vargarna ska behöva plågas och gå hungriga, det ska vara balans mellan rovdjuren och deras byten men den balansen finns inte just nu.

 

Jag respekterar att folk har olika åsikter när det gäller vargens vara eller icke vara men så länge man själv inte bott mitt inne i vargreviren och upplevt varg på nära håll, då tycker jag man bör respektera de människor som faktiskt gör det och som jobbar för att alla ska kunna leva här, sida vid sida. Att kalla jägarna för mördare visar bara på en enorm okunskap och säger mer om individen som fäller en sådan kommentar än om jägaren som sköt vargen.

 

 

Tack för titten!