Nattning utan "metoder"

Vi har aldrig testat några sovmetoder hos oss för att få barnen att somna snabbt och på egen hand. Metoderna är olika det vet jag och uppenbarligen funkar de för många men jag har faktiskt aldrig kunnat förstå hur man t.ex. kan låta små barn som absolut inte förstår varför, bli lämnade ensamma och skrika tills de inte orkar mer.

Så behöver det kanske inte vara alltid och en del barn kanske finner sig i att ligga själva i sängen, ja kanske tom. föredrar det, och somnar utan protester men så har det inte fungerat med våra flickor. Smôla var ganska stor innan man kunde få gå ut ur hennes rum innan hon somnat utan att hon blev ledsen och lillasyster ska ha någon av oss bredvid sig hon med ända tills hon somnat. Timmarna vi tillbringat med nattning är därför oändliga till antalet men jag kan ändå känna lite sorg i hjärtat när folk klagar över att nattningen tar sån tid. Jag svär mig själv inte fri från detta och suckade senast ikväll över hur nattningen gick av Lillan när jag tillslut kom ut från sovrummet. Det var dock inte tiden jag suttit/legat hos henne jag suckade över, utan att hon skrek och grät så mycket innan hon kom till ro och det är så svårt att veta vad det är hon vill. 

Inga TV-program i världen eller annan egentid på kvällen kan vara viktigare än att barnen ska få känna sig trygga när de somnar och vad är underbarare än när de ligger och kramar om en ända tills de somnar. Sen är det klart det är jobbigt när de har svårt att komma till ro och de är ledsna men är det nån gång det är viktigt att man finns där så är det väl då. Timmarna kanske känns långa nu men snart kommer den här tiden vara över och då är jag säker på att jag ändå komma längta tillbaka till den och kramarna av små, små armar.

Om jag orsakat några ömma tår med detta blogginlägg så får ni ursäkta men så här gör vi hos oss.

Tack för titten!