Kylan ställer till det

Jag hade gott om tid imorse och kände mig nöjd. Lilla M vaknade tidigt men eftersom jag var ännu tidigare igång kunde vi sitta och mysa i soffan en stund så hon fick vakna till i lugn och ro. Skönt att börja dagen så också när man vet att man kanske inte ses något mer under dagen eftersom hon mycket väl kunde sova redan när jag kom hem.

 

 

 

 

När det var ca en halvtimma innan jag beräknade att vi skulle komma iväg satte jag på diselvärmaren på bilen. Det är ju så bekvämt att göra det med fjärrkontrollen inomhus så man slipper ut i kylan. När alla barnen var klädda bar jag ut mini medan jag sa till de andra två att stanna kvar inne tills jag startat bilen och kommit och hämtat dem också. När jag kom ut till bilen pep den oroväckande, diselvärmaren var inte igång och lamporna i bilen slocknade ganska snabbt tillbaka när jag försökte spänna fast Lilla M i hennes stol. Jag har lärt mig den här vintern att när det är för kallt och batteriet för dåligt laddat så talar bilen om att inte värmaren sätter igång genom att pipa med jämna mellanrum. Det hade väl varit okej att bilen inte var föruppvärmd bara den startat när jag vred om tändningsnyckeln men så var inte riktigt fallet. Bilen vägrade starta och där satt jag i en iskall bil (ca -22 grader) med en liten i baksätet och två större inne i hallen. Tack och lov att mamma inte hunnit åka till jobbet och att hon fick igång sin bil. Hon fick komma hit och hämta oss och skjutsa till skola/dagis och sen fick jag åka med henne till jobbet. Hon fick dessutom lämna ifrån sig bilen till mig och åka med pappa hem eftersom jag skulle vara kvar på jobbet sent för att Smôla skulle få gå på sin träning. När jag hade lämnat henne på träningen ringde mamma och sa att hon trodde att Lilla M hade lite feber vilket det senare visade sig vara riktigt.

 

 

 

När jag klev innanför dörren sov hon men innan jag fått av mig ytterkläderna hade hon vaknat och hon var så ledsen och inget hjälpte, hon bara grät och grät. Med 39 graders feber fick hon nässpray och en Alvedon och sen orkade hon lugna sig och tillslut somna. Nu sover hon i min säng men då och då gnäller hon till som att hon är på väg att vakna. Än så länge har hon i alla fall sovit vidare varje gång och jag hoppas på en lugn natt.

 

 

Tack för titten!