Nu är det några veckor sen Smôla började spela fiol och från att de första veckorna först bara lärt sig hålla i fiolen, greppa stråken och sen lära sig hur man drar den och spela på lösa strängar, har hon den här veckan börjat med första fingret på D-strängen. Det är inte helt lätt att hitta rätt och spelfröken tyckte vi skulle försöka utan merkeringsprick till att börja med för det gick så bra på lektionen. Dock var jag och Smôla väldigt överens ganska snabbt när vi tränade hemma första gången att vi nog skulle sätta dit den i alla fall så hon hittar stället där fingret ska tryckas mot strängen. Det gick alltså inte lika bra hemma som på lektionen att hitta rätt ton.
Att Smôla ville börja spela fiol har hittills varit det bästa som kunde hända mitt eget spelande. Hur kul jag än tycker det är att spela när jag väl håller på, så har fiolen fått stå tillbaka för allt annat som jag också tycker är kul att göra, man hinner ju inte allt. Eftersom Smôla nu ska träna på sin fiolläxa, helst dagligen, så är jag ändå tvungen att ta mig tid till spelandet för oftast spelar jag med henne och jag älskar det! Det är så kul! Hur enkla låtarna än är nu i början så låter det mycket och maffigt när vi sätter på kompet på CD:n och spelar till. Jag själv har även svårt att lägga ner fiolen när Smôla inte orkar mer utan har jag bara tid så spelar jag vidare själv en stund. Imorgon ska jag faktiskt vara med på Högmässan i kyrkan och spela till en sång som kören ska sjunga och den här gången har jag övat mer än på mycket länge.
Tack för titten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar