Idag fyller Lilla M en månad.
En månad som gått otroligt fort känns det som nu fast ibland, när jag är som tröttast vid tvåtiden på natten och hon vägrar sova när jag lägger ner henne, då känns det som tiden går väldigt långsamt och jag längtar efter att få sova ostört. Rätt vad det är kommer det ändå en natt då även hon är trött och sover fem timmar utan att vakna. Vi hade en sån natt för bara ett par dagar sen och då kände jag mig som en ny människa dagen efter.
Trots tröttheten så försöker jag njuta av bebistiden så mycket det bara går eftersom det är sista gången jag kommer få uppleva denna tid. Att sitta med bebisen i grodläge på bröstet och bara snosa på det ljuvliga lilla huvudet, det är fantastiskt.
Ikväll har vi tagit fotavtryck av de små, små fötterna. Hon samarbetade och var nöjd hela tiden vi krånglade med henne. Vi gjorde precis samma sak med Lilla S när hon var en månad gammal.
Imorgon börjar allvaret på riktigt för då börjar M jobba igen efter sex och en halv veckas ledighet. Jag ska nu klara av att sköta allt här hemma själv under veckorna och det kommer absolut bli en utmaning. Det första testet jag utsätts för är att få iväg Smôla till skolan i tid imorgon bitti. Halva vägen kommer jag följa henne och sen får hon nog gå resten själv. Förhoppningsvis samarbetar alla tre tjejerna och allt flyter på som det ska. Ja, man kan ju alltid hoppas...
Tack för titten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar