Förklaringen

Det var ett tag sen men nu är jag tillbaka. 1:a advent/1:a december gick jag in i någon typ av dvala som har hållit i sig sen dess men som jag så smått nu börjat vakna upp ur. Hela adventstiden, julen och tiden därefter har varit en kamp att ta sig igenom men nu ser jag ljuset i tunneln och de börjar kännas lite bättre. Tiden fram till jul klarade jag av genom att räkna ner dag för dag tills det skulle bli jullov och när det sen blev dags att sätta igång att jobba igen efter julen så har veckorna räknats fram till nu när det är dags för sportlov och en veckas ledighet.
Många är ni som hört av er på ett eller annat sätt och funderat om allt är bra. Via SMS eller FB har jag inte velat berätta något tidigare utan har hållit god min men de personer som funnits i min närhet har ju vetat vad som "felat" mig. Våra familjer förstås men också de som tillhör mitt arbetslag eftersom jag berättade för dem när vi träffades igen efter jullovet. Skaran av människor som känt till vår "hemlighet" har också hela tiden ökat så för många av er som läser detta inlägg är det ju ingen överraskning. Några har dessutom gissat hur det står till pga. bloggtorkan.

 

 

 

 

 

 

Ja, om ni inte gissat hur det står till med mig genom texten ovan så kan kanske denna bild bringa klarhet i det hela. Trots att jag mått dåligt i nästan tre månader är jag alltså inte sjuk utan det är ju i själva verket något roligt vi väntar på. Det är dock lite svårt att komma ihåg det när man hänger över toalettstolen. Som tur är var det många veckor sen jag behövde göra det. Den här gången har jag trots mitt illamående inte behövt sjukskriva mig en enda dag. Här har jag föräldrar och svärföräldrar att tacka mycket för det. T.ex. har vi haft hjälp att städa ut julen när det var dags för det och efter julen har jag och barnen varje dag följt med  mamma hem och ätit middag där efter jobbet så att vi sen bara kunnat åka hem och göra oss iordning för natten och lägga oss. Det har varit guld värt kan jag lova.

  

 

Tack för titten!