Stressen med att vabba

Jag har varit hemma i två dagar nu med Lillan och kommer bli hemma imorgon också. Idag menade jag verkligen att jag skulle åka till jobbet och hade gjort upp med barnens faster att hon skulle passa dem under dagen. Efter en natt med dålig sömn för oss alla tre och med en Lillan som varken ville ta medicin eller göra sig iordning för att åka imorse utan bara ville ligga på golvet och var trött och ledsen, kände jag att jag får stanna hemma även idag. Då var jag själv helt klar och skulle bara få på barnen kläderna.
I eftermiddag efter maten, gick barnen upp till TV:n när jag skulle diska. De hann inte mer än upp innan Smôla ropade på mig att Lillan hostade så att hon spydde. När jag kom upp satt Lillan i soffan och jag överdriver inte när jag säger att all mat hon åt till middag nu låg i hennes knä. Ansträngningen av att gå upp för trappan gjorde att hon började hosta antagligen eftersom hennes andning fortfarande är ansträngd. Jag hade tänkt ge henne medicin efter att jag diskat men nu fick jag ställa henne i duschen istället och sen ge medicinen innan jag så småningom kunde få undan disken till slut. Efter alla turer med barnen och deras sjukdomar i höst vill jag den här gången vara hemma tills Lillan känns opåverkad i lulftrören av förkylningen. Men visst känner man av stressen av att vara hemma från jobbet. Jag har nu varit tvungen att ställa in två utvecklingssamtal hittills och ett ytterligare imorgon. Dessutom skulle jag varit på ett annat möte idag och så förstås alla lektioner jag missar. Under morgontimmarna idag kändes det i särskilt bra men tillslut lyckades jag lägga dessa stressande tankar åt sidan och tänka att jag får ta problemen senare istället. Jag löser ändå inget med att gå hemma och stressa upp mig för sådant jag missar.

 

 

Tack för titten!