Det blev en tur i skidspåret idag trots allt. När vi kom hem från öppna förskolan och dessutom hade varit ute på en extra lång promenad på vägen hem för att Smôla skulle få åka spark, så var det inte kallare än sex minusgrader.
Vi åt lite sen lunch jag, Smôla och A medan Lillan och lillkusinen låg ute i vagnarna och sov. När A och T åkt hem och Lillan hade vaknat fick hon lite mellanmål och sen klädde vi oss och for till skidspåret. Det hade då hunnit bli ett par grader kallare redan men det var ändå ok temperatur.
Att det kan skilja så mycket i humör från en dag till nästa. Idag åkte Smôla skidor och skrattade under tiden. Så mycket roligare det är när humöret är på topp. Synd bara att Lillans humör inte var det bästa istället. Hon som sprungit runt i snön på sidan av skidspåret varje gång hon varit med skulle idag varken åka pulka eller gå själv. Jag vet fortfarande inte vad det var hon ville egentligen men det slutade med att jag fick bära henne. Varför göra livet enkelt för mamma?
Efter Smôlas skidtur åkte jag och lämnade barnen hos mamma och pappa och sen åkte jag tillbaka till spåret och åkte ett par varv i banan jag också. Nu hade temperaturen sjunkit ännu mer och termometern visade -13 grader, -14 när jag var klar och satte mig i bilen och åkte och hämtade flickorna igen. För mina otränade och lite känsliga luftrör så är det nog ungefär den kallaste temperatur jag klarar av att anstränga mig i. Jag känner fortfarande i bröstet att jag varit ute i kalluften.
Under kvällen har det blivit ännu kallare och när jag kollade för en liten stund sen var det -17,8 grader. Kylan verkar inte villa släppa taget om oss även om den ger oss en stunds andrum då och då.
Tack för titten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar