Natten till igår var riktigt händelserik. Efter det att kalasgästerna åkt hem så somnade ju Smôla ganska omgående. Själv satt jag vid tv:n en stund men gick sen och la mig och läste. M låg ute i soffan vid tv:n och sov han när det plötsligt började tjuta av ett larm. Jag trodde det var på tv:n det lät och skrek till M att han skulle sänka ljudet så att inte Smôla skulle vakna. Det var inte på tv:n det lät, det var larmet på hembygdsgården som tjöt. Efter ett tag när fortfarande ingen varit dit och stängt av det började jag ringa till mamma och pappa eftersom det i första hand är de som skulle göra det, de bor ju närmast. Där tutade det bara upptaget. När det fortfarande tutade upptaget efter en kvart eller något sådant så konstaterade jag att de måste lagt av telefonluren så jag började ringa på deras mobiler istället. Mammas var avslagen och pappa svarade inte på sin. Det slutade därför med att jag fick klä på mig och åka hem till dom och väcka dom för dom hade inte vaknat av larmet. När jag satte mig i bilen och startade den hann jag tänka tanken att "jag hoppas att inte Sixten är under bilen nu". Jag åkte i alla fall iväg och när jag var nere på landsvägen hörde jag en duns och hann bli lite rädd att det trots allt var Sixten som hamnat under bilen på något vis. När jag kom hem tillbaka så provade jag att locka på honom men han kom inte. Jag tog en tur med ficklampan nere på vägen också men utan resultat. Igår morse tog sig M en tur och letade efter honom han med eftersom Sixten inte kom och ville in och äta mat på morgonen. Han kom tillbaka utan katten även han. När vi ätit frukost satte jag på mig mina stövlar och gick ner till vägen igen. Jag klev över räcket och gick i gräset i diket mot älven och lockade. Rätt som det var hörde jag att det jamade och började prassla i gräset och sen dök han upp Sixten. Lite omskakad men helt oskadad verkade han vara och jag fick inte bära honom lång sträcka. Han gick uppför vår väg själv bredvid mig och när vi kom upp till huset följde han med in och åt som vanligt. Vi tror att han kanske satt på taket på bilen när jag for men att jag inte såg det eftersom det var så mörkt. När jag sen kom ner på vägen och gasade så flög han väl av. Skönt att han är ok i alla fall.
I alla fall, tillbaka till natten. När jag kommit in och lagt mig så tog det inte lång stund innan Smôla vaknade. Klockan var då ungefär ett och jag ville inte låta henne amma så tidigt på natten. Tyckte dessutom inte att hon skulle vara hungrig så tidigt. M gick och bar på henne och hon somnade men så fort han la henne ner i sin säng så vaknade hon. Det slutade med att hon slukade en hel flaska välling och hon var väl hungrig i alla fall då trots att det inte var så många timmar den hon åt på kvällen. Klockan hann passera halv två innan det blev lugnt här och vi äntligen kunde få somna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar