Lycklig, blev förtvivlad.

När jag kom hem ifrån träningen satt Smôla i hoppgungan på övervåningen påhejad av pappa. Jag smög mig upp och endast mitt huvud syntes ovan trappräcket och så knackade jag lite lätt i väggen. Gulljänta hörde detta men förstod inte varifrån ljudet kom så det tog en stund innan hon fick syn på mig. När hon väl fann mig med blicken sen hon upp i största leendet. Dock tog det inte lång stund att komma på att mamma är här, jag vill ha mat. Marcus hade en halvtimma tidigare försökt med gröten men fått spola ut alltihop då hon ratade den. Jag fick snabbt ner och koka ny men när jag gav henne skeden sprutade tårarna. Vi lyckades dock vända humöret genom att servera päronpuré till gröten, den går ju inte att motstå tycker Smôlis. Det slutade med att nästan hela portionen gröt bestående av en och en halv smakportion och betydligt mer puré slank ner i magen. Nu sitter en glad liten tjej i mitt knä, nyduschad och med pyjamasen på. Alldeles strax är det dags för att somna för natten.