Blir så full i skratt.

När Smôla döptes fick hon Silvriga barnkammarboken av våra vänner E, P och deras lille L. Den tillhörande CD:n spelas flitigt i stereon nere som står precis bredvid hoppgungan. Den står även i samma höjd vilket ju inte kommer att funka så länge till... I alla fall så inleds skivan med "Nyss så träffa jag en krokodil". Varje gång man placerar Smôlis i gungan vänder hon sig direkt mot stereon och väntar otåligt på att man ska sätta på musiken. Sen hoppas det så mycket hon bara orkar. Ikväll har hon sprungit runt i gåstolen en bra stund och för att det skulle bli lite roligare när jag skulle sätta mig och äta lite satte jag på musiken. Sötnosen blev alldeles förvirrad, vänder blicken mot stereon i rummet bredvid och hoppar upp och ner i stolen vilket inte direkt gav någon fjädrande effekt. Jag var helt enkelt tvungen att placera henne i gungan istället.