Bambi på hal is

Fyra av fem i familjen har sportlov och vi inledde det med en tur till skridskoisen idag när det var dags för Lilla M att sova middag i vagnen.

M och Smôla var iväg för några veckor sen men då fick vi andra stanna hemma eftersom Lilla S var sjuk. Den gången kom Smôla stolt hem och meddelade att hon nu kunde åka skridskor.

Idag var det Lilla S tur att ta sina första stapplande glidsteg  på egen hand. Helt nöjd var hon inte när vi inte höll i henne och ofta slängde hon sig ner på isen när hon trodde att hon kanske skulle ramla men på slutet, när vi meddelat att det var dags att ta av skridskorna och gå hem, då gick det helt plötsligt att åka helt själv för hem ville hon ju inte.

Lite jobbigt för storasyster när lillsyrran lär sig åka bara någon månad efter henne =) Till Smôlas försvar så får jag ju tillägga att hon inte riktigt fått chansen tidigare år att lära sig när hon knappt stått på skridskor tidigare mer än någon enstaka gång.

Idag snörade även jag på mig skridskorna och var med och åkte en stund. Jag vet i ärlighetens namn inte när det hände senast och det var på mycket vingliga ben jag åkte runt på isen.

Även om Lilla S tyckte det var kul på skridskoisen idag så är hon inne i en period av väldigt stort missnöje och det tär på hela familjen. Inte blir det bättre av att hon blivit mörkrädd som under sista veckorna eskalerat så mycket att hon på kvällen inte vill vara ensam någonstans och inte kan gå till sitt rum själv om vi andra t.ex. är i badrummet. Det är med andra ord inte så enkelt de kvällar jag är ensam med alla tre barnen och ska försöka få dem i säng. Hon sover sen några nätter tillbaka med en ljusslinga tänd i sin sänghimmel då det inte längre räcker med de två nattlampor hon alltid har tända annars. Varje natt (och då menar jag varje) kommer hon dessutom in och ska sova i vår säng och de allra flesta nätter vaknar ju Lilla M också och vill det så det är ganska trångt i sängen när M är hemma och vi sover inte särskilt bra vilket gör allt ännu mera jobbigt.

Tack för titten!