Blåmärken, förlorade tänder och så lite koppor på det

Jag vet, jag har skrivit mycket om hur förkylda och dåliga flickorna varit i vinter men det kommer mer. Själv har jag varit ordentligt förkyld den här veckan och vaknat varje morgon utan röst i stort sett. Idag har det börjat klia i halsen och jag har därför hostat mig igenom dagen. Lilla S har fortfarande snuva och hosta. Hostar gör även Smôla av och till och på Lilla M rinner näsan. Sista dagarna har Lilla S varit otroligt mammig och gnällig. När vi var på kalas igårkväll ville hon sitta still i mitt knä och M:s mormor påpeka att hon inte kände igen henne när hon betedde sig så. Jag skyllde på hennes förkylningar och astman och att det gjort henne trött och gnällig när det dragit ut på tiden så. Ikväll fick vi reda på vad som antagligen var den stora anledningen till hennes "gnällighet" sista dagarna. När jag tog av henne klänningen så var rygg och mage full av prickar och det verkar som hon fått vattkoppor.

 

 

Hon hade några utslag på ryggen redan igår som hon rivit sönder och vi trodde det var bett hon fått. Imorse hade det blivit ytterligare någon prick så jag har tom vädrat hennes sängkläder under dagen ifall det skulle varit något i sängen som bitit henne. Under förmiddagen klagade hon över att det gjorde ont på ett finger och hon hade en liten blåsa där som vi smörjde och plåstrade om. Alla prickar och blåsor tror vi alltså nu är vattkoppor så veckorna framöver kommer väl inte bjuda på mindre sjukstuga än tidigare för nu ska de väl gå igenom detta alla tre. Åh vad jag hoppas att det blir lindrigt för Lilla M om hon nödvändigtvis måste få det.

 

 

 

 

Som om det inte skulle räcka med vattkoppor så ramlade hon med cykeln idag också och lyckades slå sig rejält på kinden vilket orsakade många tårar.  Ett ordentligt blåmärke  med ytliga rivsår blev resultatet. 

 

 

 

 

Smôla har också hunnit fälla tårar idag. När flickorna satt och åt lördagsgodis började hon helt plötsligt att storgråta. Hon hade då upptäckt att hon tappat ytterligare en tand i munnen men att denna var borta. Sorgen var stor när hon insåg att den nog ligger i magen och det resulterade i ett brev till tandfén ikväll innan hon la sig.

Nu ligger alla flickor och sover i sina sängar och snart gör även jag det. Det är bara att hoppas på att morgondagen inte bjuder på lika mycket dramatik och att Lilla S koppor inte kliar allt för  mycket.

 

 

Tack för titten!