Idag var det dags för den andra upplagan av idrottsföreningens terränglopp för barn.
I år var barnen indelade i sex olika klasser (tror jag) och i den minsta klassen 0-3 år var Lillan med och sprang.
Det var så roligt men jag fick springa med och hålla handen under större delen av loppet. Väl i mål efter ca 200 m så fick hon en medalj runt halsen, saft att dricka och en banan som det slutade med att jag åt upp.
Sen var det Smôlas tur att springa i klassen 4-6 år. Hon sprang 500 m, bl.a. i skogen och med vätskekontroll efter halva sträckan.
Hon var ju med även i fjol på premiärloppet så hon hade full koll på allting.
Självklart fick även hon en medalj, saft och en banan när hon gått i mål. Bananen ville inte heller hon ha utan den lämnade jag tillbaka. Vad är det med mina barn och bananer? De verkar vara alldeles för hårt släkt med sin far som inte heller gillar bananer. Att deras mor älskar dem verkar inte spela någon roll.
Tack för titten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar