Åreskutan

I fredags åkte vi till Östersund och plockade upp min lillebror där. Sen åkte vi vidare till Åre och Åreskutan.

 

 

 

 

Där tog vi kabinbanan upp på berget i strålande solsken. Det var trångt och så varmt att det var en lättnad när vi nådde toppen och fick gå ut i friska luften.

 

 

 

Där uppe flög den ena skärmflygaren iväg efter den andra. En del var klädda i bara kortärmad t-shirt och kortbyxor. Hur ofta är det så varmt uppe på Åreskutan att till och med skärmflygarna inte är varmare klädda än så?

 

 

 

Smôla sprang runt på stenarna men idag hade hon ingen lust att gå någon längre sträcka utan vi höll oss i närheten av på- och avstigningsplatsen till kabinbanan.

 

 

 

Utsikten var magnifik och det klara vädret gjorde att man såg otroligt långt.

 

 

 

Mina båda bröder stack själva iväg för att gå upp till toppen, en promenad på ca 1 km.

 

 

 

Här sitter vi och njuter i solen innan vi skulle åka ner tillbaka.

 

 

 

Om det var spännande att åka upp tyckte nog flickorna att det var än mer häftigt att åka neråt. Denna gång var det inte alls så trångt i kabinen och flickorna kunde stå och titta ner hela tiden.

 

 

 

På stigarna under oss var det fullt med cyklister som var på väg nerför berget. En del mer våghalsiga än andra och vi såg en som ramlat och blivit liggandes. Aldrig att jag skulle våga mig på att cykla nerför ett sådant berg.

 

Tack för titten!