Vilken natt!

Vilken natt vi hade här natten som gick. Vid tolvsnåret började Lillan att skrika hysteriskt och ingenting hjälpte som vi försökte med. Jag fick överhuvudtaget inte ta i flickan för då skrek hon bara ännu värre. M provade efter en stund att gå upp och gå med henne men det hjälpte inte utan hon ville bara tillbaka till mig. När hon fick det lugnade hon sig lite men snart drog hon igång igen. M fick tillslut gå ner och lägga sig och försöka sova i soffan så att han skulle få sova några timmar innan väckarklockan skulle ringa och han skulle åka till jobbet.

Till slut lugnade hon sig när jag ställde mig upp med henne och gick omkring lite. Av någon okänd anledning var hon bara nöjd då också om jag gick in till badrummet och ställde mig där i mörkret. Då la hon huvudet mot min axel och blev alldeles lugn. Så fort jag försökte gå därifrån blev hon vansinnig igen. Så småningom kom vi ändå överens om att vi skulle gå och lägga oss tillbaka och att hon skulle ligga hos mig. Mitt i denna röra vaknade Smôla också och kom och la sig i M:s säng men hon somnade ganska snabbt om och till slut även vi andra. Sen sov vi tills klockan var ungefär halv sex och Lillan satte igång på samma sätt igen. Lika hysterisk den här gången och lika svår att få kontakt med och trösta. Då tyckte jag att det var ganska jobbigt ett tag. Som tur var somnade vi om efter en timma eller så och fick sova en stund till. Inte vet jag om det var mardrömmar, nattskräck eller något annat, men vad det än var hoppas jag vi slipper det i natt.  

 

 

 

Ett rådjur kom springandes över vägen idag när jag var ute och sövde ner Lillan

 

 

Som sagt, jag hoppas att den här natten blir lugn, inte minst därför att kvällen inte blev det. Just nu ligger Lillans täcke, kudde och bäddmadrass i tvättmaskinen eftersom hon hostat så hon spytt ner hela sängen. Två gånger fick jag byta pyjamas på henne innan hostan lugnade sig och nu ligger hon, som vanligt, i min säng och verkar lugn. Andra gången hon spydde gjorde hon det i sömnen och hon vaknade inte själv av det. Som tur var så hade jag inte hunnit gå ut ur rummet utan var kvar och hörde vad som hände. Usch vad jag är trött på denna hosta som båda flickorna ska få när de blir förkylda.

 

 

Tänk vad kul en vattenpöl kan vara

 

 

Själv knaprar jag smärtstillande och smörjer mitt onda knä och ben med Voltaren fortfarande. Det är enda sättet om jag ska orka röra på mig över huvud taget. Jag hoppas verkligen att det onda snart ska ge upp så att livet kan återgå till det normala igen. Som det är nu så försöker jag hålla mig i stillhet så mycket som möjligt och det är inget jag har lust med så värst mycket längre till.

 

 

Tack för titten!