Klappa händerna när du är riktigt glad!

Det känns som att Lella lär sig något nytt varje dag nu. Förra onsdagen började hon vinka i bilen till mormor som kämpade med att underhålla den trötta (och aningen gnälliga) bebisen.
Hon vinkar genom att röra hela armen upp och ner och helst ska hon slå handen mot något. 

Igår när hon satt i vagnen och farmor var ute med henne lärde hon sig att klappa händer. Senare på kvällen när jag var inne hos Smôla för att söva ner henne så hade M fullt upp med att sjunga "Klappa händerna när du är riktigt glad". Så fort han slutade blev Lella arg och visade bestämt med både röstläget och händerna att han skulle sjunga igen så hon fick klappa.

Ikväll har det varit en sån kväll när man önskar att man inte vore ensam med båda barnen. Den känslan får man de kvällar nattningen inte funkar med Smôla och hon inte somnar när hon borde. Det är svårt för henne att förstå att hon ändå måste ligga och vänta på att Lella ska somna innan jag kan komma in tillbaka till henne och att hennes tjat om att hon inte kan sova bara förlänger tiden fram tills det att jag kan ägna mig åt henne helt och hållet eftersom inte Lella får ro att somna in. Nu är det som tur är sista veckan M jobbar innan semestern så snart kommer vi vara två varenda kväll under en lång tid framöver, skönt!