Då var det dags!

Bilen är packad med barnvagnen, Smôlas ryggsäck med ombyte och en kasse med pärmar som jag ska ha med mig till jobbet. Våra kläder som vi ska ha på oss imorgon är framlagda, Smôla sover och själv sitter jag här nyduschad och njuter av en kopp te. Imorgon är det dags, jobbet börjar igen om än med studiedag och utan lektioner. Jag har varit hemma sen midsommar 2008 så det blir ju ganska exakt 1,5 år och det känns lite som att komma ny till jobbet igen. Det är så många praktiska saker som ska ordnas i början, nycklar, inloggningar, scheman... Jag har under min mammalediga tid inte saknat jobbet alls. En del klarar ju inte att gå hemma månad in och månad ut men för mig har det inte varit något problem. Dagarna har flugit fram och problemet för mig har nog snarare varit att jag har haft för mycket som jag velat göra och inte haft tid till allt. När det nu är dags att börja jobba så tycker jag ändå att det ska bli ganska roligt. Smôla är såpass stor nu att hon behöver bli ordentligt aktiverad under dagarna och att leka med andra barn är bara nyttigt för henne tror jag. De andra mammorna i färäldragruppen har också sitt nu med jobb och skola och allt vad det är så det blir inte att man träffas under veckorna som vi gjorde i våras. Det känns också jättebra att jag endast ska jobba 60 % nu under våren och att jag endast jobbar två dagar i veckan till att börja med. Det blir trots allt tidiga mornar när man har 6,5 mil till jobbet och för Smôlas del så kommer det bli en enorm omställning, hon som alltid sovit länge. Jag har ju också lagt om mina sovrutiner så klart så det är högtid att ställa om nu till arbetstider. Kvart i sju ska jag lämna Smôlis på dagis imorgon, kan tänka mig att det blir en del tårar när jag ska gå och hon är trött och mammig på morgonen. I tisdags grät hon när jag gick men fröken sa att jag hann inte mer än runt husknuten så var allt bra igen och det var inga problem alls. När jag kom och hämtade henne några timmar senare ville hon inte ens med hem utan jag kunde ha fått gå utan henne.