40,4

40,4, det visade febertermometern när jag tog tempen på Smôla strax innan sex ikväll. Efter att ha pratat med både mor och svärmor gav jag henne en alvedon och hoppades på att den skulle ta udden av den värsta febern. Det gjorde den vill jag lova. Ungen blev sjövild! Tempen sjönk till 38 och att få henne att sitta still (hon är ju trots allt sjuk) blev omöjligt. När min mamma kom några timmar senare var hon riktigt på G och hoppade i sängen mm. Nu ligger hon tillslut och sover i min säng och jag ska strax krypa ner brevid. Jag hoppas, hoppas att den värsta febern ska vara över tills imorgon, inte minst för att då väntar ju nya äventyr med katten. Han ska kastreras och för hans överlevnads skull får vi hoppas att han blir en betydligt lugnare katt som går att ha i samma rum som Smôla utan att hon ska vara full av rivmärken. För det är den bittra sanningen, som han är nu funkar det inte med småbarn. Inte med vuxna heller för den delen eftersom han hänger i smalbena på en när han är på lekhumör. Nu ska vi hoppas på det bästa och för det mesta brukar det ju faktiskt bli så att katterna blir som nya, betydligt lugnare individer efter kastreringen.