Nattens händelser

Natten som gick var inte direkt fri från störningsmoment. Det hela började med att Smôla vaknade vid tio tiden igår kväll och somnade inte igen förrän dryga timman senare. Då hade M gått och lagt sig eftersom hans väckarklocka ringde redan tjugo i fem i morse. När jag tillslut kom i säng ville även katten ligga hos oss. Han hoppade upp i sängen, jag la ner honom i hans bädd. Han hoppade upp, jag la ner honom och så höll vi på allt medan M försökte sova. Tillslut gav han i alla fall upp och jag kunde ligga och läsa en stund innan jag somnade. Vid halvtre tiden (mer exakt är jag inte vid den tidpunkten på natten ;-)) satte det igång att låta i babymonitorn. Jag upp och in till Smôla, som tur var sov hon lugnt vidare och hade bara gnällt lite i sömnen. Jag in till sängen och somnar om på nytt bara för att vid halv fyra väckas av telefonen som dels ringde ute på hallen och dels hördes i babymonitorn. Yrvaken utan att riktigt fatta vad som lät men ändå väldigt snabb för att få tyst på oväsendet för att inte Smôla och M skulle vakna (M vaknade förstås), sprang jag upp och svarade. Det var lillebror som kommit hem precis från Malmö och friidrotts-SM där han tävlat under eftermiddagen. Väl hemma väntade en låst dörr (mamma och pappa var fortfarande kvar i Malmö där de tittat på honom) och ingen nyckel. Efter att ha ringt och väckt mamma och pappa och fått reda på att det fanns en nyckel här ringde han alltså hit och talade om att han kommer och hämtar den. När detta var klart och jag kunde gå och lägga mig igen tyckte Sixten att han minsann kunde få ligga hos oss nu i alla fall. En ny kamp utkämpades därför mellan oss som inte slutade förrän jag sprutade lite vatten på honom när han kröp ihop bredvid M. Stackarn (M alltså) skulle ju snart upp och det var ju inte så lätt att sova med en katt som hela tiden hoppade upp bredvid honom. Vattnet gjorde susen i alla fall och sen fick vi sova, tre kvart! Då vaknade Smôla och det var bara att gå ner och värma välling. Sen ville inte hon sova i sin säng något mer utan jag gav upp och la henne mellan oss i vår säng. Hon fick dock ingen puppe och var en aning ilsk över detta men somnade ändå efter inte en allt för lång stund, 1-0 till mig =). Tjugo i fem startade sedan M:s väckarklocka och efter visst tjat från mig kom han upp utan att Smôla vaknade och vi kunde sova vidare. Under morgontimmarna var vi vakna några gånger och nu orkade jag inte stå emot Smôlas begäran om att få snutta, allt för att få sova vidare så fort som möjligt. Tjugo i nio var sedan natten över för vår del och det var bara att gå upp.