Ah, en duk, den går att dra i!

Smôla har upptäckt en helt ny värld, den som finns ovanpå vårt soffbord. Hon är inte längre nöjd med att sitta eller hasa sig fram på golvet utan nu ska hon stå eller helst gå (med min hjälp förstås) runt, runt, runt... Om det inte vore för att baken trivs så bra på golvet skulle hon kunna stå alldeles själv nu. Hon klarar längre och längre stunder. För att få en lugn stund så mutar jag henne (dålig mamma, jag vet) med majskrokar. Då är hon nöjd några minuter i alla fall så att jag t.ex. hinner skriva det här inlägget. Ja nu var majskroken uppäten, det är dags för några varv till...