Vart tar tiden vägen. Smôlis är idag ett halvår gammal och jag förstår ingenting. Det känns som igår när vi kom hem med henne samtidigt som man nästan hunnit glömma hur det var innan hon gjorde sitt inträde i vårat liv. En sak är säker, jag längtar inte tillbaka till för ett år sen med tanke på illamående och allt därtill. Så här i efterhand var det ju ändå klart värt alltihop, många gånger om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar