Efter att min barnmorska misstänkt vid de två sista besöken att bebisen ligger med rumpan nedåt hade jag idag fått en tid för ett extra ultraljud för att få klarhet i om så var fallet. Doktorn som skulle utföra ultraljudet frågade om det var ok om han klämde och kände på magen för att han också skulle få gissa innan ultraljudet hur bebben ligger och det fick han så klart. Han fick dock ge sig när jag klagade över att det gjorde ont. Han lyckades hitta två punkter på magen som var hur ömma som helst. Det kändes som han klämde rakt på ett jättestort blåmärke. När han väl gjorde ultraljudet så visade det sig att barnmorskan hade haft fel och bebben ligger snällt med huvudet nedåt. Det är heller inte så konstigt att jag ena stunden kan känna sparkar på högra sidan av magen för att i nästa känna dem på vänstra sidan eftersom bebisen ligger med sin rygg vänd bak mot min rygg och benen framåt, uppåt. Det var skönt att allt var som det skulle, det blir så mycket mindre krångel på det här viset. När bebisarna ligger med rumpan nedåt så är det vändningsförsök som gäller för att få den rätt. Jag hade dock bestämt mig för innan ultraljudet att om det skulle bli aktuellt så skulle jag neka till det eftersom jag har hört och läst att det kan vara fruktansvärt jobbigt och gör väldigt ont. Skönt att jag slapp ta ställning till det i alla fall.
Det börjar närma sig förlossningen nu och jag känner av det i kroppen. Igår var det precis en månad kvar till beräknat datum och det börjar på bli rejält tungt nu, speciellt att vända sig i sängen och att ta sig upp ur den. Efter den här veckan jobbar jag en vecka till och sen går jag hem på föräldraledighet, det ska bli skönt. Jag har på sista tiden känt mig väldigt trött och igår kväll somnade jag själv när jag nattade Smôla. Ändå tycker jag att jag somnar i god id på kvällarna så jag kräver en hel del extra sömn nu.
Åh... vad skönt att bebisen ligger rätt! Kraaaam /Anna S
SvaraRadera