Då var det äntligen dags, dags för sista arbetsdagen för en lång tid framöver. Jag skriver äntligen för det känns faktiskt så nu. Det är jobbigt och tungt när man ska iväg på morgonen och att sitta och hjälpa elever långa stunder är ganska påfrestande både för mage och rygg. Det gäller att tänka på hållningen. Smôlis kommer bli "15-timmars barn" på dagis från och med nästa vecka, timmar som jag kan få vila lite extra kanske. Hon är kräver annars väldigt lite av mig så det är inget större problem. Hon leker långa stunder helt själv och det är så kul att sitta och lyssna på henne när hon pratar sig genom leken, igår var det mamma-pappa-barn som gällde med små Kinderäggfigurer =)
Hon väntar ju också på att bebisen ska komma ut. I söndags när jag klagade över att jag inte vill vara tjock längre så tröstade hon mig och sa att "bebisen kommer snart mamma". Älskade lilla unge som förstår så mycket mer än vad man tror =) Så fort jag suckar eller stönar så kommer hon och lägger händerna på magen och frågar om det sparkar, hon påstår alltid att det gör det även om det är helt stilla där inne och jag är inte helt säker på att hon lyckats känna någon spark på riktigt. Snart så kommer ju nu lillebror som ska heta Storebror om Smôla får bestämma. Det återstår att se om det verkligen är en lillebror eller lillasyster. Helt klart är ju att det inte blir någon Storebror i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar